Sateenkaaren päässä on aarre

Pohdintaa lokakuisena lauantaina

Tulimme puolisoni kanssa viettämään viikonlopun rakkaassa saaressa. Myrskytuulia oli luvattu, joten päätimme tulla yhteysalus Falkön kyydillä. Illalla saapuessamme oli jo pimeää, mutta työhuoneen ikkunassa himmeästi loisti valonauha. Ja yhteysaluslaiturissa kirkkaampi valo. Sauna laitettiin lämpiämään ja syötiin iltapalaa. 

Lauantai kului myrskyn kaataman puun halkomisessa ja oksastamisessa. Istutin muutamia tulppaanin sipuleita kevättä odottamaan. Sää vaihteli sateesta aurinkoiseen , mutta tuuli pysyi läsnä kokoajan. Valokuvasin vielä orvokin, ruusun ja muutaman muun kukkasen, jotka uhmasivat kylmenevää säätä. Merenpintakin oli harvinaisen korkealla ja aallon harjat piiskasivat laiturin kanttakin. 

Lauantain askareet päätin käymällä lokakuisessa meressä uimassa. Pyyhe piti laittaa venetallin sisälle, jottei myrskytuuli riepota sitä mereen. Raesade ropisi hiuksiini kun astuin meren myrskyävään syliin. Ah´kyllä virkisti. 

Ylös noustuani venetallin edustalle katsahdin taakseni ja voi mikä kaunis ilmestys olikaan edessäni. Upein näkemäni sateenkaari. Valon taittuminen isoihin vesipisaroihin sai aikaan tämän näyn. Ihmeellistä on, että kukaan meistä ei näe samaa sateenkaarta vaikka olisimme rintarinnan. Koska valon suunta vaihtelee. Tämän kuvan jälkeen ilmestyi kaaren rinnalle toinen sateenkaari, joten ilo oli kaksinkertainen. 

Vanha uskomus on että sateenkaaren päässä olisi aarre, mutta nyt ajattelen että se onkin tämä onni- juuri nyt. Mielenrauha ja tyyneys jota voi kokea täällä saaressa ollessaan. Täältä olen löytänyt onnen ja niin voit tehdä sinäkin. 

Sve: 

Reflektion på en oktoberlördag

Min man och jag kom för att tillbringa helgen på vår älskade ö. Stormiga vindar utlovades, så vi bestämde oss för att gå ombord på förbindelsebåt Falkö. När vi kom fram på kvällen var det redan mörkt, men en ljusremsa lyste svagt i snickarboden fönstret. 

Lördagen ägnades åt att klyva och ympa ett träd som fällts av stormen. Jag planterade några tulpan lökar för att vänta på våren. Vädret varierade från regn till soligt, men vinden var kvar hela tiden. Jag fotade även en viol, en ros och lite andra blommor som trotsade det svalkande vädret. Havsnivån var också ovanligt hög och vågtopparna piskade också bryggans däck.

Jag avslutade lördagens sysslor med att bada i oktobershavet. Handduken fick läggas in i sjöboden för att den stormiga vinden inte skulle slita den i havet. Jag kastade mitt hår när jag klev in i havets brusande armar. Ah ja uppfriskande.

Efter att ha rest mig upp framför sjöboden tittade jag bakom mig och oj, vilken vacker uppenbarelse som låg framför mig. Den mest fantastiska regnbåge jag någonsin sett. Ljusets brytning till stora vattendroppar orsakade denna syn. Det är fantastiskt att ingen av oss kan se samma regnbåge även om vi är sida vid sida. Eftersom ljusets riktning varierar. Efter den här bilden dök ytterligare en regnbåge upp bredvid bågen, så glädjen var dubbel.

Den gamla tron är att det finns en skatt i slutet av regnbågen, men nu tror jag att det är denna lycka - just nu. Själens ro och lugn som du kan uppleva här på ön. 

Det är här jag fann lyckan och det kan du också.